”Ja sa ju att han var kul” – En stund som katt

Jag iakttog dem medan deras lek började ta form. Den ena av de två flickorna tog ledarrollen och bestämde att de skulle leka katt. ”Du får vara kattmamman så är jag ditt barn.” Den andra flickan gick med på att få en roll tilldelad sig. De skulle precis till att börja leken.

Det här är min andra dag på min nya arbetsplats och jag är full av iver att få lära känna denna nya barngrupp. Barnen är 6 och 7 år och jag märker att flera av barnen efter vår korta samling vill starta olika rollekar. Jag tänker att det är viktigt att för att kunna skapa goda relationer med barnen behöver jag ge det tid, men också låta barnen få se mig i olika sammanhang. Tex sammanhang där barnen bestämmer över innehållet leken.

Precis innan de två flickorna ska börja leken frågar jag: Jag ser att ni leker katt. Får jag vara med er och leka? De visar tydligt att dom vill det. Den ena flickan utbrister: ”Jag sa ju att han va kul!” Jag frågar vilken roll jag ska ta och jag får vara en kattunge. Det är tydligen natt så jag snurrar några varv runt på min plats och lägger mig för att sova. På ett ögonblick blir det dag och vi ska äta frukost och lapa mjölk tillsammans. En pojke har iakttagit oss en stund och frågar mig: Får jag vara med och leka? Jag bollar över frågan till flickorna eftersom det är dem som bestämmer över leken och är beredd att ta diskussionen ifall de mot förmodan skulle svara nej. De svarar ja och samma flicka som bestämde både min och den andra flickans roll i leken bestämmer nu att pojken får vara hund. Hunden ska vara glad, men busig och busa med katterna. Pojken leker glatt med och vi har en fin men, i mitt tycke, för kort stund tillsammans.

Under den här tämligen korta stunden fick jag lära känna de här barnen lite mer i ett sammanhang som inte jag styrde över. Jag noterade även att den ena av flickorna hade en maktposition över de övriga deltagarna som jag tänker att vi pedagoger behöver hålla lite extra koll på. På sättet hon pratade med oss andra deltagare gjorde henne till ledaren som de andra följde, utan några egentliga protester.  Kanske var det så i just denna lek. Kanske är det alltid så. Varför?
Brukar pojkarna välja att vara med i liknande lekar? Den pojken som verkade ta mod till sig och vara med oss. Väljer han att vara med annars eller blev det helt plötsligt ok bara för att jag var med?

Jag längtar efter måndagen nu. Att få träffa mina kollegor och fråga om deras upplevelser. Kanske är det värt att observera barnen och deras lekar under några veckor och se om vi kan upptäcka mönster i barns sätt att leka?

Maktstrukturer och könsstereotypa förhållningssätt, beteenden, lekar mm finns där. På alla Fritidshem. Det har påverkat barnen redan och kommer fortsätta göra det. Frågan är hur vi arbetar med det på vårt fritidshem. Hur gör ni?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s