Lager (2015) lyfter i sin avhandling en spänning mellan en socialpedagogisk diskurs och utbildningsdiskurs inom fritidshemmen. Fritidshemmens styrande dokument (Både i form av lokal policy på skolan, kommunal policy, Skollag, LGR11) och obalansen mellan dem och dess förutsättningar har tvingat verksamheten att närma sig skolan vad gäller både undervisning och processer runt den.

Hårt håller en stark grupp fast i och reproducerar i tal och handling det som definierar den socialpedagogiska diskursen och samtidigt hävdar dess särskilt viktiga positionering för utvecklingen av yrket. En utveckling som tydligt visar fritidshemmens egenvärde och samtidigt  hävdar att fritidshemmen är en viktig samhällelig arena för utveckling och lärande.

Samtidigt fortsätter normaliseringen av den skol/utbildningsdiskurs som på sikt, tror jag, kommer ge konsekvensen att ingen längre kommer veta vad fritidshemmets egenvärde innebär. Normalisering i form av att fler tenderar att inte nämnvärt reagera över talet om fritidshemmet som underminerad grundskola eller tom reproducerar skolan som norm, ofta helt omedvetet. Att vi är där för alla barn är ett mantra som egentligen aldrig har ifrågasatts men vi ska inte ”bara” vara där utan också veta hur hem, grundskola, förskoleklass osv kompletterar barnen i form av utveckling och lärande. Vartenda bidrag är viktigt för barnen vi möter! Men inser vi egentligen att utvecklingen i riktning mot skolan egentligen är en avveckling av fritidshemmens särart?

Hur vill du att yrket ska utvecklas? Vår yrkeskår är en splittrad yrkeskår vilket tydligt visar sig i talet om sysselsättning under hela dagen.

Frågan är – Hur kan denna splittrade yrkeskår komma samman och enas om en inriktning som bär fritidshemmens historia och samtidigt för fritidshemmen in i framtiden?

 

Litteratur

Lager, K. (2015). I spänningsfältet mellan kontroll och utveckling. En policystudie av systematiskt kvalitetsarbete i kommunen, förskolan och fritidshemmet. (Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande). Göteborg: Göteborgs Universitet.

 

Hur ger fritidshemmet förutsättningar att utveckla de förmågor som står i läroplanens fjärde del? För att ge förutsättningar behöver vi fundera och diskutera med våra närmaste kollegor hurvi kan se att eleverna utvecklar den förmåga läroplanens mål avser. Jag tänkte i den här bloggserien ge er mina reflektioner om hur fritidshemmet kan ge förutsättningar att utveckla de förmågor som står skrivna i läroplanens fjärde del.

I läroplanen står det att fritidshemmet sammanfattningsvis ska ge förutsättningar för eleverna att utveckla följande förmågor:

• pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling,
• ta hänsyn till personliga behov av balans mellan aktivitet och vila,
• skapa och upprätthålla goda relationer samt samarbeta utifrån ett demokratiskt och empatiskt förhållningssätt,
• kommunicera med språkliga uttrycksformer i olika sammanhang och för skilda syften,
• skapa och uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer,
• utforska och beskriva företeelser och samband i natur, teknik och samhälle, samt
• röra sig allsidigt i olika miljöer samt förstå vad som kan påverka hälsa och välbefinnande.

Varje mål behöver sättas i ett praktiskt sammanhang. Det centrala innehållet ramar in olika områden som eleverna i fritidshem bör möta under sin tid på fritidshemmet.

Första målet jag skulle vilja lyfta är följande:

Genom undervisningen i fritidshemmet ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling.

I detta målet är pedagogens förhållningssätt det mest väsentliga. Man kan tänka att eleverna hela tiden prövar och utvecklar sina idéer vilket blir tydligt i elevernas konstruktionslek men om vi ska se till målet i sin helhet behöver fritidshemmets verksamhet utmana eleverna i högre utsträckning på olika sätt och utifrån olika innehåll. Jag ska här ge några exempel:

Exempel 1: Ipad

Två elever vill använda Ipads och kommer till dig och uttrycker sin önskan. Båda hävdar att de gjorde anspråk på användandet av Ipad först. Här har vi ett för dem upplevt problem. jag skulle vilja påstå att det vanligaste är att vi pedagoger serverar eleverna en lösning på problemet, tex ”Ja men du Eva var först att fråga så du får den först i 15 minuter sen är det din tur Lars”, men om vi istället här vänder oss till eleverna och frågar vad de har för lösning på problemet kan vi direkt identifiera deras förmåga att lösa sitt eget upplevda problem. Mest troligt är att de presenterar lösningar som de hört av oss pedagoger, tex dra lott om vem som ska ha den först, någon form av kompromiss tex Om du har den först idag så får jag den först imorn.

Exempel 2: Konflikt i lek

En elev kommer gråtande fram till dig på skolgården. Spaden som hen skulle använda till det stora sandprojektet där de skapar en stad är tagen av en annan elev. Den gråtande eleven förklarar för dig att hen bara skulle gå på toaletten och nu vägrar den andre eleven att lämna ifrån sig spaden. Här har vi ett för den gråtande eleven problem. Vanligt är att vi löser problemet åt eleven men vi kan istället vända det till ett lärande tillfälle och ställa tillbaka frågan till eleven i fråga hur ska vi lösa detta? I dialog med eleven kan vi sedan identifiera om problemet är att eleven inte nu har någon spade längre eller ifall problemet är att han inte har just den spaden den andre eleven nu har. Åter igen kan vi identifera hur eleven tänker att den skulle kunna pröva sin idé på lösning och omsätta den idén till praktisk handling

Exempel 3: Språk

På fritidshemmet går en elev som inte pratar någon svenska. Hen är en hejare på fotboll och ofta händer det att hen ställs i en situation där hen behöver kunna kommunicera med andra på fotbollsplanen. Just idag sker det en situation där hen har fält en i motståndarlaget. Den utsatte eleven kommer fram till dig och säger att hen spelar ojuste men kan inte göra sig förstådd. Istället för att som pedagog försöka lösa det kan vi ställa tillbaka fråga till eleven som blivit fäld: Hur ska vi förklara detta för eleven, för fällas går ju inte för sig enligt reglerna? Det är inte helt orimligt att eleven ifråga försöker lösa det själv, antingen genom att gestikulera och modellera det otillåtna eller genom att rentav föreslå metoder de sett oss pedagoger använda oss av för att göra oss förstådda, tex digitala verktyg.

Exempel 4: Skapa en gruppsituation där eleverna får lösa problem, pröva sina idéer och omsätta dem i handling

Alla elever går till skogen. I skogen delas de upp i olika grupper och av pedagogerna får de ett uppdrag. På ett uppdragskort beskrivs ett scenario där en kille kommit vilse, det blir snart mörkt och behöver övernatta i skogen men har glömt tält. Det kommer bli kallt under natten. Hur ska han lösa problemet? Om ni var denna kille hur skulle ni gjort? I dialog med eleverna lyssnar pedagogerna aktivt, bekräftar och ställer nyfikna frågor tillbaka till eleverna. Inte helt otroligt är att det kommer med en lösning som också går att omsätta i handling. Här kan vi på ett enkelt sätt identifiera elevernas förmåga att pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling,

Avslutande reflektion

Jag tänker att utifrån detta målet är pedagogernas gemensamma förhållningssätt i olika möten med eleverna en metod för att ge eleverna förutsättningar att utveckla denna förmågan men också genom att verksamheten utmanar eleverna att lösa problem både enskilt och i grupp, tex genom olika projekt och teman.

Använd en fritidspedagogisk planering (FRIPP)

Hur ser vi att det skett en progression i elevernas utveckling och lärande här då? Jag tänker att vi behöver dokumentera det fritidshemmet gör utifrån målet och också hela tiden ge eleverna förutsättningar att utveckla förmågan genom att utmana dem i relation till sin egen ålder och mognad. Genom att använda sig av en Fritidspedagogisk planering kan vi på ett enkelt sätt över tid se ifall eleverna på fritidshemmet fått förutsättningar att utveckla förmågan som målet avser eller inte.

Fråga: Har du några exempel på hur fritidshemmet kan utveckla elevernas förmåga att pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling?

Leken är central för Fritidshemmens verksamhet. Vi värnar om den och ger den den tid som den kräver. I Fritidshemmens systematiska kvalitetsarbete behöver vi se till vad forskning säger och förhålla oss till det läroplanen skriver. Forskning belyser lekens egenvärde och att den är en viktig del i barns barndom och barns utveckling. Leken är något naturligt och livsviktig i sig. För oss på Fritidshemmet är det inga nyheter. Men speglas forskningens bild av lekens egenvärde i våra styrande dokument?

Såhär ser de tre citat ut som handlar om lek i LGR11:

”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.” (LGR11. sid. 9)

”I undervisningen ska eleverna genom leken ges möjlighet att
bearbeta intryck, pröva sin identitet, utveckla kreativitet samt sin förmåga att samarbeta och kommunicera.” (LGR11 sid.)

”Undervisningen syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt. ”
(LGR11. sid )

I samtliga citat lyfts alltså leken upp som en metod eller ett medel för att uppnå något annat. Det är i sig inte fel såklart. Men lekens egenvärde då? Lekens vara för att vara?

Systematiskt kvalitetsarbete och Lek

I det systematiska kvalitetsarbetet på Fritidshemmet behöver vi reflektera över om leken är ett mål eller ett medel/metod i arbete mot andra mål. Om det är ett medel eller en metod krävs det av oss att vi har kunskap om olika typer av lek och har verktyg, tex datainsamlingsmetoder som tex observation och intervju, för att fånga upp lärandet i barns lek.

Om leken ses som ett mål i sig behöver vi se över om Fritidshemmet verkligen ger goda förutsättningar för lek. Exempel på hur fritidshemmen kan göra det är tex genom att göra olika datainsamlingsmetoder för att få en nulägesbeskrivning utifrån leken. Men hur tar vi reda på om fritidshemmet ger goda förutsättningar för lek då?

Här är några frågor med hänvisning till olika lekteorier som kan vara relevanta att arbeta med.

• Vad leker barnen när de får leka själva? (Se Pellegrini)

Pellegrini är en av världens störste lekforskare. Han har kategoriserat barns lek. Exempel på vad barn leker är tex: Låtsaslek, regellek, rörelselek, konstruktionslek. Genom att undersöka vad barnen på fritidshemmet leker kan vi också problematisera ifall vi ger lika förutsättningar för alla sorters lekar barn leker på eget initiativ. Utan att lägga någon värdering i vad barn leker kan det vara bra att reflektera om fritidshemmen ger goda förutsättningar för alla typer av barns lek.

• Hur ser våra lekmiljöer ut? (se Corsaro)

Vad gäller våra lekmiljöer finns här mycket att undersöka. Tex var ger vi utrymme för olika typer av lek? Eftersom barns lek är skör behöver barn i sin låtsaslek få det utrymme som behövs för att leken inte ska störas. Hur ser lekmiljön ut och kan vi, tillsammans med barnen skapa lekmiljöer som ger de förutsättningarna till lek barn behöver?

• Hur ser vår verksamhet ut och uppmuntrar den eller utgör den hinder för barnens lek? (se Burghardt och Corsaro)

Corsaro lyfter i sin forskning att ”om barn inte får ha sitt fysiska utrymme ifred förstörs eller avbryts leken.” Det betyder att vi pedagoger behöver reflektera över vår egen syn på barns lek. När avbryter vi barns lek? I de fall det är  nödvändigt kan vi göra det mer strategiskt?
Corsaro menar vidare att ”Leken är skör och lättstörd, därför gör barnen vad de kan för att skydda leken och sitt lekutrymme”. Var vi lägger våra aktiviteter är värd att se över för att barn ska kunna ges utrymme för sin egen lek.

• Med vem leker barnen med? (Flera men bla Corsaro Kamratrelationer)

Om vi kan ge barn möjlighet till att skapa fler relationer gynnar det barns lek.

• Föräldrars syn på lek (Gaskins)

Forskaren Susanne Gaskins lyfter att föräldrars syn på lek också påverkar hur barn leker. Genom att visa på vad leken ger och värdet i att uppmuntra barns egeniniterade lek kan också påverka leken på fritidshemmet.

Genom Observation, Intervju och Enkät kan vi ta reda på hur det ser ut vad gäller förutsättningar för barns lek på fritidshemmet. Utifrån den kunskapen kan vi också ge ytterligare förutsättningar för barn att leka det de behöver leka. Vår utgångspunkt är bla barns behov och barn har ett stort behov av att leka.

Länkar här under till två mallar man kan använda i Fritidshemmets inventering:

intervju-leken
observation-lekmiljo

 

Leken är central på fritidshemmet. På fritidshemmet finns det utrymme för barn att leka och ofta ytor som inbjuder till att leka många olika och varierande lekar både inomhus och utomhus. Trotts fritidshemmens goda förutsättningar för lek har jag själv känt ett stort behov av att inhämta kunskap för att förstå lek. Jag tänker att först när vi förstår barns lek på en djupare nivå kan vi också ge förutsättningar för den. Vi pratar om lek som något självklart och tar ställning för lek. Trotts detta begränsar vi omedvetet barns lek på olika sätt. Hur gör vi för att undvika detta då?

I boken Lekteorier skriver författaren Mikael Jensen om vad forskare har kommit fram till om lek ur olika perspektiv. Jag tänkte här i skrivande form reflektera och dela med mig om mina nya insikter.

I boken görs kopplingar mellan djur och människor och att många djur leker på ett liknande sätt som människan gör. Förmågan att leka är medfödd samt utvecklas i takt med att barn utvecklas. Det finns inte helt oväntat ett klart samband mellan leken och barns utveckling.

Mikael Jensen väljer att lyfta fram Gordon Burghardt som pratar om något som kallas för överskottsresurser. Burghardt menar att för att barn ska vara i ett avslappnat läge och för att vara just lekande individer behövs vissa resurser tillfredsställas:

1,Vuxnas omsorg och utveckling

• Barn som får god omsorg under sin uppväxt är trygga nog att leka
• 􏰁Barn som har många erfarenheter under sin uppväxt får goda resurser till att leka varierad lek

Under de tidiga åren är barn beroende av andra vuxnas omsorg. I vårat uppdrag är god omsorg en prioriterad del av vårat uppdrag och att reflektera över vad god omsorg innebär behöver få en betydande plats. Barn behöver också få många erfarenheter under sin uppväxt och de som får det behöver också få utrymme att bearbeta detta genom leken, och gör det naturligt. ” Att ha många erfarenheter leder till et överflöd som kan ligga till grund för lek och dess variation eller behöver bearbetas i lek.

2, Energi – mat, hälsa och ämnesomsättning

• Barn som får gott om mat och näringsrik mat leker mycket
• 􏰁Barn som är friska leker mer
• 􏰁Individer med hög ämnesomsättning leker mer än individer med låg ämnesomsättning
• Barn som är utvilade leker mer

Näringsrik och nyttig mat leder till friska barn. Friska barn leker. På många fritidshem ses mellanmål som ett nödvändigt ont, ett hinder i barns lek. Vilket det absolut kan vara. Däremot är det ett viktigt inslag, just för att barn ska få just denna resurs tillfredsställd. ”Den som är hungrig leker lite, eller inte alls”. Här kan det kanske vara aktuellt att föra en diskussion med de som ansvarar för mellanmålet. Kan man göra mellanmålet mer intressant och inbjudande tex?

3, Fysisk miljö – en trygg och behaglig miljö

• Barn som känner sig hotade leker mindre
• Barn som behöver konkurrera med andra leker mindre

Barn som leker på en liten yta och ständigt behöver konkurrera med andra om tex lekyta eller leksaker leker i regel mindre. Våra lokaler inne blir här oerhört viktiga att diskutera. På vårat fritidshem har vi ett grupprum mellan två större rum. I det har vi skapat en miljö för olika rollekar. Det som jag kan fundera över ofta är att det nu ofta är antingen tomt i rummet eller så leker barn där med stängd dörr. De blir ofta störda för att någon behöver gå igenom och leken stannar upp. Även relationer mellan barn blir här intressanta. Jag misstänker att flera av oss fritidpedagoger känner igen att barn känner sig hotade och är ständigt på sin vakt mot andra barn. Detta påverkar också barns lek, och således barns utveckling.

4, Psykosociala faktorer – motivation, lust och lekkamrater

• Barn behöver vara motiverade för att leka (leken ska vara frivillig)
• Barn behöver känna leklust eller vara i ett lektillstånd för att leka
• Barn som har många lekkamrater leker mer
• Öppna och inbjudande grupper har fler och goda lekare

Motivation och känsloläge är två delar som är viktiga för lek. Även att känna att man har kompisar att leka med. Att skapa goda relationer och att fritidshemmets organisation och grupp är öppen och tillåtande är central.

Som avslutning skriver Mikael Jensen såhär:

” En konsekvens av denna teori, och att lek är medfödd, är att vi bör ta hänsyn till lekens skörhet och skapa goda förutsättningar för lek. Göra miljöerna  trygga och stimulerande. vara observanta på barns utveckling och aktuella behov. Se till att alla har någon att leka med, det får bli en vuxen i brist på något barn. Se till att alla får näringsriktig mat, vila och en stressfri livssituation där samhället uppmuntrar till lek snarare än att göra den perifer.” (M. Jensen, Lekteorier, 2013. sid 48)

När Mikael Jensen föreläste i vår stadsdel i Göteborg frågade han efter föreläsningen:

Uppfyller ert fritids de fyra överskottsresurserna? 􏰁 Vad behöver göras och vad kan göras?

Nu ställer jag den till er. Hur ser det ut på erat fritidshem?