SKA på Fritidshemmet Del 1 – Inledning

Under vårterminen kommer mitt fokus ligga på att fördjupa mig i systematiskt kvalitetsarbete ur ett fritidshemsperspektiv. En kritik som riktas mot fritidshemmen nationellt är att det systematiska kvalitetsarbete haltar, vilket det finns en rad förklaringar på. Ju mer jag läser om det kommer jag också till insikten att detta inte är gjort i en handvändning utan kräver tid till diskussioner, djupgående analyser, tid till att formalisera tankar och forum där både ansvarig rektor och pedagoger kan planera arbetet tillsammans. Det ser så olika ut på landets fritidshem med planeringstid, gemensam planeringstid och också vilken kunskap rektorer har om fritidshemmens uppdrag. Det är djupt oroande.

Ju mer jag läser om ämnet ser jag samtidigt ett sätt att kunna hävda den tiden vi behöver för att kunna bedriva ett kvalitativt systematiskt kvalitetsarbete. Eftersom det står i skollagen att rektor ansvarar för att ett systematiskt kvalitetsarbete bedrivs bör det också ligga i rektors intresse att det är ett kvalitativt sådant. Annars, vad är då meningen med det om det inte genererar det det är till för? Det krävs tid för analys, vilket är precis det som brister enligt skolinspektionen.

Jan Håkansson har skrivit boken ”systematiskt kvalitetsarbete i förskola, skola och fritidshem”, som för vissa rektorer också ingått i deras rektorsutbildning.. I boken betonar Jan vikten av att rektor planerar för hur ett systematiskt kvalitetsarbete ska bedrivas på enheten på ett sätt så att strukturen bidrar till ökad kvalitet för verksamheten.

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag: ”först och främst bör vi vara oerhört försiktiga med vad vi lägger in där för att inte begränsa fritidshemmets egenart och de delar som präglar verksamheten, så som barns lek, rätt till rekreation och vila mm.”

Att bidra till ökad måluppfyllelse ligger inte i konflikt med fritidshemmens uppdrag. Däremot behöver vi förtydliga VAD som ska ingå och framförallt HUR det ska formuleras. De flesta mål vi behöver förhålla oss till är pågående processer och inte något som vi kan bocka av på en lista. Jag tror att om vi kan formulera målområdena på tydliga och utvärderingsbara sätt så tror jag också att det blir uppenbart och tydligt för huvudmän och andra att fritidshemmens roll för barns utveckling och lärande bör uppvärderas och prioriteras på alla skolpolitiska plan. Det kommer vi alla tjäna på.

 

Jag har nu tänkt att fokusera mina nästkommande blogginlägg på just systematiskt kvalitetsarbete för fritidshem. Nästa inlägg kommer att handla om Nulägesbeskrivning och Inventering av barngruppens behov.

Ni får gärna följa, kritisera, problematisera och berika med era tankar och kommentarer.

Ha en fortsatt trevlig helg!

ska på fritids

Det systematiska kvalitetsarbetet på fritids – En reflektion

Det är vår och fler soliga dagar gör lockelsen i det närmaste omöjlig för barnen på fritidshemmet att inte kasta de tjocka jackorna, mössorna och vantarna och likt kossor under ett kosläpp skutta ut i den (mer) behagliga luften. Jag är nu tillbaka på den gröna skolgården på min nygamla skola som jag försvann ifrån under ca ett halvår.  Tillbaka på skolan med reflekterande, kloka, engagerade kollegor. Mitt fokus i mitt uppdrag som verksamhetsutvecklare (40%) för fritidshem är nu riktat mot systematiskt kvalitetsarbete på fritidshemmen. Jag tänker: Hur ska ett sådant bedrivas på det mest kvalitativa sättet? Mina tankar avbryts av att ett barn frågar: ”Vad ska vi ha på oss när vi går ut?”

På vårt fritidshem vill jag tro att vi har en god struktur för ett gott systematiskt kvalitetsarbete. Det är en förutsättning såklart men det är själva arbetet, innehållet, processen och analyserna som avgör ifall det är ett bra sådant.

En övergripande struktur för ett systematiskt kvalitetsarbete kan se ut som följer:

1, Inventering av barngrupp utifrån behov och intressen som grund för det systematiska kvalitetsarbetet. (AR sid 12)

2, Terminsplanering (eller verksamhetsplan) som beskriver det övergripande arbetet utifrån inventeringen av barngruppens behov, intressen, nationella och lokala mål. Terminsplaneringen ska fungera som ett levande dokument och bör revideras fortlöpande.

3, Pedagogiska planeringar som beskriver hur arbetet i terminsplaneringen ser ut på ett detaljerat plan men även för att tillmötesgå barnens och barngruppens intressen och behov fortlöpande.

4, Utvärderingar av terminsplaneringens innehåll. Bör se olika ut beroende på arbetssätt och mål. Vad som skrivs i utvärderingen ska klargöra ifall arbetet ska förändras, utvecklas, skrotas eller bevaras.

Utifrån (det lilla jag hunnit läsa av) skolverkets allmänna råd för systematiskt kvalitetsarbete anser jag att strukturen som beskrivs ovan tillmötesgår de krav som ställs på ett gott systematiskt kvalitetsarbete. Fokus ligger på det som Allmänna råden skriver som en Målstyrd verksamhet. Det jag tycker är viktigt att vara kritisk mot är processen och de risker som kan begränsa verksamheten om innehållet inte är ordentligt kritiskt granskat.

Jag är inte riktigt färdig rent tankemässigt över alla fallgropar vi lätt kan trilla ner i när det kommer till det systematiska kvalitetsarbetet på fritidshemmet. Men först och främst bör vi vara oerhört försiktiga med vad vi lägger in där för att inte begränsa fritidshemmets egenart och de delar som präglar verksamheten, så som barns lek, rätt till rekreation och vila mm.

Det jag i nulägget ser som en fallgrop är att för mycket fokus läggs på att skapa aktiviteter i processen för ökad måluppfyllelse istället för fokuset på vuxnas förhållningssätt. Utifrån de områden som vi sett som fokusområden att arbeta med är det, utifrån vårt uppdrag att arbeta med barns sociala förmåga, ofta mer lämpligt att se över vuxnas sätt att prata med, utmana, skapa diskussioner med mm, som är vägen mot målet. Inte nödvändigtvis en eller flera aktiviteter. Det är lätt att stirra sig blind på aktiviteter. Att utvärdera sig själv och sina kollegor i arbetet är en minst lika viktig del, speciellt i arbetet med sociala relationer och förmågor.

En flicka kommer fram till mig och frågar: ”får jag ta av mig jackan och sätta på mig en fleecetröja?” ”Sålänge du inte fryser”, svarar jag. Flickan springer in, nöjd med svaret hon precis fått. Jag blir åter påmind vilket enormt inflytande vi vuxna har och vilket ansvar vi har att förvalta det inflytandet på rätt sätt. Den diskussionen bör vi ta i arbetslaget och låta avspeglas i det systematiska kvalitetsarbetet. För är inte det också ett sätt att vända fokus från en aktivitetstyrd verksamhet till en målstyrd sådan?

 

IMG_0944

Vad sker egentligen i övergången mellan Förskola och Fritids/Skola?

”Nils är 5 år och går i en förskolegrupp på 20 barn i lokaler som är anpassade för hans åldersgrupp och lärande. Han har 3 stycken pedagoger varav 2 förskollärare och 1 barnskötare. Nils har det bra och lär sig mycket men är nervös. När sommaren är slut börjar han i skolan.

När Nils nästa år börjar på Fritids börjar han i en fritidsgrupp där det är 50 inskrivna barn. Han kommer ha 2 stycken fritidspedagoger där det högst troligt inte är någon av dem som är utbildade. De bedriver sin verksamhet i klassrum som är anpassade efter skolans arbete och inte efter fritids. Dessutom ska han försöka anpassa sig efter 2 olika grupper (En i skolan och en på Fritids) och vara ute på rast med ca 150 barn till. Frågan är bara då vilka icke önskvärda konsekvenser detta kommer få.” (Utdrag ur Fritidspedagoger i Göteborgs brev till Politiker i Göteborg innan valet. LÄS HELA HÄR)

I exemplet fokuseras det på barns rätt till god omsorg men förutsättningar för lärande blir självklart också lidande. Nils i exemplet ställs inför ökade krav I och med en annan läroplan samtidigt som förutsättningar för hans individuella lärande försämras dramatiskt.

Forskning om effekter av för stora barngrupper

Pramling och Samuelsson skrev redan för 33 år sedan att det inte är alla barn som klarar av alla relationer och det ökade antal relationer att förhålla sig till och att det kan få konsekvenser i form av apati och nedstämdhet.
IMG_0819

Kärrby skriver att mängden ömsesidig kommunikation är beroende av barngrupp och personaltäthet. fritidshemmets uppdrag gällande social träning, demokrati, jämställdhet mm blir självklart lidande. Istället bidrar stora barngrupper med att redan utsatta barn blir ännu mer utsatta och att könsroller förstärks.

IMG_0820

Vad sker egentligen med barn som Nils i övergången mellan Förskola och Fritids/Skola? Det skulle jag vilja se forskning om.

Jag är orolig för Nils. Jag hoppas att alla vi som ansvarar för barns välmående  (Politiker,skolledare, föräldrar och pedagoger) ser hur vårat svek gentemot barnen påverkar dem och att det ageras utifrån den förståelse. Det är Nils och alla barn som börjar på Fritids och skola värda.

Läs också: Förskolan: ”Vuxenvärldens svek slår rot i barnen”

Jag lutar mig tillbaka

Jag lutar mig tillbaka i soffan, släpper ner axlarna och fylls av rofylldhet och lättnad över vetskapen att jag nu bara har mig själv och min familj att tänka på de kommande två veckorna. Jag kan dock inte låta bli att tänka på nästa termin och allt jag vill göra på min nya arbetsplats. Det sprudlar av tankar och idéer. Nu är det däremot hög tid att bara tänka på vila och återhämtning. Det kommer att bli oerhört utmanande för jag älskar verkligen att diskutera och utmana tankar, förhållningssätt, min pedagogiska praktik och allt därtill.

Jag tror att 2016 blir året då politiker i större utsträckning ser till barnens bästa under hela dess dag!
Lärarförbundets referensorgan Fritidspedagogik kommer arbeta vidare nationellt för att förbättra Fritidspedagoger och lärare i Fritidshems förutsättningar. Lokalt i Kungsbacka ska vi se till att det skapas ett nätverk för Fritidspedagoger och Lärare i Fritidshem. Det ser jag fram emot!

Till er fritidspedagoger och Lärare i Fritidshem där ute, som varje dag kämpar, gör skillnad för barnen och brinner för det ni gör önskar jag er en riktigt

God Jul och ett Gott Nytt År!

 

IMG_0702

 

”Ja sa ju att han var kul” – En stund som katt

Jag iakttog dem medan deras lek började ta form. Den ena av de två flickorna tog ledarrollen och bestämde att de skulle leka katt. ”Du får vara kattmamman så är jag ditt barn.” Den andra flickan gick med på att få en roll tilldelad sig. De skulle precis till att börja leken.

Det här är min andra dag på min nya arbetsplats och jag är full av iver att få lära känna denna nya barngrupp. Barnen är 6 och 7 år och jag märker att flera av barnen efter vår korta samling vill starta olika rollekar. Jag tänker att det är viktigt att för att kunna skapa goda relationer med barnen behöver jag ge det tid, men också låta barnen få se mig i olika sammanhang. Tex sammanhang där barnen bestämmer över innehållet leken.

Precis innan de två flickorna ska börja leken frågar jag: Jag ser att ni leker katt. Får jag vara med er och leka? De visar tydligt att dom vill det. Den ena flickan utbrister: ”Jag sa ju att han va kul!” Jag frågar vilken roll jag ska ta och jag får vara en kattunge. Det är tydligen natt så jag snurrar några varv runt på min plats och lägger mig för att sova. På ett ögonblick blir det dag och vi ska äta frukost och lapa mjölk tillsammans. En pojke har iakttagit oss en stund och frågar mig: Får jag vara med och leka? Jag bollar över frågan till flickorna eftersom det är dem som bestämmer över leken och är beredd att ta diskussionen ifall de mot förmodan skulle svara nej. De svarar ja och samma flicka som bestämde både min och den andra flickans roll i leken bestämmer nu att pojken får vara hund. Hunden ska vara glad, men busig och busa med katterna. Pojken leker glatt med och vi har en fin men, i mitt tycke, för kort stund tillsammans.

Under den här tämligen korta stunden fick jag lära känna de här barnen lite mer i ett sammanhang som inte jag styrde över. Jag noterade även att den ena av flickorna hade en maktposition över de övriga deltagarna som jag tänker att vi pedagoger behöver hålla lite extra koll på. På sättet hon pratade med oss andra deltagare gjorde henne till ledaren som de andra följde, utan några egentliga protester.  Kanske var det så i just denna lek. Kanske är det alltid så. Varför?
Brukar pojkarna välja att vara med i liknande lekar? Den pojken som verkade ta mod till sig och vara med oss. Väljer han att vara med annars eller blev det helt plötsligt ok bara för att jag var med?

Jag längtar efter måndagen nu. Att få träffa mina kollegor och fråga om deras upplevelser. Kanske är det värt att observera barnen och deras lekar under några veckor och se om vi kan upptäcka mönster i barns sätt att leka?

Maktstrukturer och könsstereotypa förhållningssätt, beteenden, lekar mm finns där. På alla Fritidshem. Det har påverkat barnen redan och kommer fortsätta göra det. Frågan är hur vi arbetar med det på vårt fritidshem. Hur gör ni?