Idag damp ett hårt paket ner i brevlådan som jag sett fram emot att få öppna och sätta tänderna i. I paketet låg boken ”Lekteorier” av Mikael Jensen och redan 30 sidor in har jag fått uppslag som jag bara väntar att få ventilera med mina proffsiga, kloka och reflekterande kollegor. Tänkte tjuvstarta mina reflektioner redan här. Redan nu.

Lekens egenvärde

Leken på Fritidshemmet har en central och viktig roll att spela, bla för barns utveckling och lärande. Lekens egenvärde är ifrågasatt av många, särskilt de som inte har leken inom sitt eget professionsområde. I samma profession men i en annan yrkeskategori ses lek ofta som ett sätt att göra sig av med överskottsenergi för att barn sedan ska kunna koncentrera sig på det som ”verkligen är viktigt”. Visst bidrar leken i sig till det men det är en extremt begränsad bild om vad lek har för roll i barns vardag. Vad får en sådan bild om barns lek för konsekvenser? Det kanske är det vi ser konsekvensen av i de skolor som fortfarande har rastvakter. Eller läxhjälp och andra sammanhang, där leken begränsas och ibland även tas ifrån barn till förmån för det som ”verkligen är viktigt”.

Definition av lek

För att förstå barns lek behöver vi först utgå ifrån definitionen av lek. Utifrån den kan vi sedan diskutera hur vi ska kunna ge barn fler möjligheter till lek på deras vilkor.

Mikael Jensen definierar leken såhär:

”Leken är:

• Rolig eller lustfylld. De som leker är glada och upplever leken som positiv och/eller belönande i sig.
• Frivillig och spontan. Det går inte att tvinga någon att leka.
• Ett självändamål där medel/process dominerar över mål/produkt.” (a.a. sid 12)

Den här definitionen sätter ord på varför vi ej ska dela upp lek i fri och styrd. För såfort leken inte är fri, är det inte då snarare en aktivitet? Jag hör pedagogers röster ropa: ”Nu ska vi leka under hökens vingar.” Jag hör vissa barn svara: ”NEEEEJ”. Det blev en aktivitet där pedagogen alldeles säkert har ett mål och en tanke med aktiviteten men genom ett tvingande berövas i samma stund barn från allt det som deras lek i sig skapade. Ofta vet vi inte vad leken i sig skapar. Vi behöver förstå den.

Centrala begrepp för att förstå lek

Vidare menar Jensen att för att förstå lek behövs en rad olika centrala begrepp förklaras. De tillsammans ger en, nära nog bra, helhetsbild.

Han beskriver dem som följer:

• ”Lekarena eller bara arena (där leken utspelar sig, dvs den specifika miljö där barn har funnit sig en plats att leka på)
• Jaget/identiteten (Barn går in i leken med en given identitet, med en uppfattning om det egna jaget, hur påverkar detta leken?)
• Lekroller (I leken tar barn ofta en roll, detta betonas olika starkt i olika sorters lekar och i olika teorier)
• Relationer (barn har relationer utanför leken och relationer i leken)
• Lekobjekt (de objekt som barn leker med oavsett om de är naturliga eller tillverkade objekt)
• Lekhandlingar (De mikrobidrag som varje barn utför för att påverka leken eller föra leken framåt).
• Leksignaler (de tecken som barn använder fö att kommunicera att de är involverade i en lek)
• Förutsättningar för lek (finns det t.ex. tid, utrymme, ork, lekkamrater och lust att leka)
• Konsekvenser eller utfall (Vad sker med barnet i leken och efter leken som en konsekvens av att barnet leker)” (a.a. s 17, s 18)

Jaget och relationsskapande

Av dessa centrala begrepp för att förstå lek finns det de som vi kan påverka för att ge fler möjligheter till lek. Här tänker jag att vi har ett gemensamt ansvar där skolan kan komplettera fritidshemmets arbete med barns uppfattningar om det egna jaget. ”Vem är jag.” Genom att känna en tillit och tro på den man är bör det också rimligtvis bli lättare att gå in i leken med en given identitet. Ett annat område som skola och Fritidshem bör samverka om är relationsskapande. Jensen pratar om Symmetriska och asymmetriska relationer. Han skriver:

”Två kompisar som känner varandra väl har en typisk symmetrisk relation. Med denna typ av relation tas ofta gemensamma beslut om vad som ska lekas, vilka roller som ska fördelas, hur leken utvecklas osv. Assymetriska relationer består av en part som har inflytande över en annan part, där den ena är starkare, kan mer och i regel är äldre.” (a.a. s 20)

Den kunskapen hjälper oss att förstå varför vissa lekar ter sig på ett visst sätt, hur de förändras när en ny deltagare kommer in och vilken betydelse barns relation gentemot varandra har för leken. Att skapa relationer och skapa möjligheter för att nya relationer skapas bör då också ligga i linje med vad skolan kan komplettera fritidshemmets arbete med. Detta arbete bör rimligtvis också skapa fler möjligheter till lek.

Inventera verksamheten – Hur ser våra lekarenor ut?

Vi bör också inventera huruvida vi själva och vår verksamhet uppmuntrar och skapar förutsättningar till lek. Exempel på vad som bör vara intressant att inventera är Vad vi har för lekarenor. Uppmuntrar de till barns egna kreativa, fantasifulla, spontana lek? Kan vi göra mer med de lekarenor som redan finns, kan vi skapa fler? Hur ser de ut inne respektive ute? Är vi själva ödmjuka och flexibla inför att ändra dessa arenor till förmån för gruppens behov och intresse?

Pedagogers Nej begränsar barns lek

En viktig aspekt är också hur vi pedagoger agerar för att uppmuntra till lek. Barn kommer ofta till oss för att fråga om de får leka med en viss sak vi vuxna kanske anser vara till något annat. Hur ofta säger vi nej utan att fråga barnet vad de tänkt använda saken till? Med ett nej begränsar vi barnens lek och frågan vi behöver ställa oss är ifall det egentligen det är värt det när vi samtidigt är medvetna om lekens alla fördelar.

Alla inom Skola och Fritidshem behöver förstå barnens lek och förstå vad den bidrar med. Men först och främst behöver vi låta den ägas av barnen. Ge förutsättningar för den. Observera den. Fascineras av den. Men för allt i världen, ta den inte ifrån barnen eller gör den till en liten eller obetydlig del av barns vardag. Gör den inte heller enbart till en förutsättning till kunskapande. Leken fyller långt fler funktioner än så.