Jag sitter just nu tåget från Stockholm och konferensen Fritidshem 2016 och reflekterar över vad jag precis har fått vara med om. Det man definitivt kan konstatera är att: Stockholm är stort!

Om vi fokuserar på själva konferensen så var det så glädjande att känna den här bubblande atmosfären som skapats av engagerade och kunskapstörstande pedagoger.Tänkte som hastigast bubbla med er vilka tankar som jag bär med mig efter de här två dagarna.

En fråga som ställdes handlade om likvärdig i samverkan mellan skola och fritids, som det gavs tid till att diskutera med pedagoger som en inte hade pratat med tidigare. Det vi diskuterade, som jag tror är nyckeln i all samröre med skola är att vi ska utgå ifrån barnet. Detta behöver vi göra utifrån våra olika kompetenser och då kanske inte heller stirra oss blinda på olika  ämnesinriktningar vi kan bidra med utan den kunskap vi kan tillföra  för barnet i egenskap av fritidspedagog, dvs fritidspedagogik. Min upplevelse är att det talas mycket om detta kunskapsområde, att det är här vår kompetens, men det inte lika ofta diskuteras hur vi definierar det ordet. (Det gör Hadar Nordin och Farzin Panahi (som också var och höll ett föredrag med sin kollega på konferensen) och har ni inte sett den undersökningen som de håller på att genomföra så finns den här.) Med barnet som utgångspunkt när vi pratar om samverkan behöver vi inte lägga onödig energi på att döma ut varandra utifrån om vi tillhör skola eller fritids. Vi är där för barnen. Sedan tycker jag att det kan vara en god idé att diskutera i arbetslaget vad man har för syn på varandras yrkesroll för att vi istället kan göra upp med de föreställningar vi har om varandras yrkesutövande. Förhoppningsvis landar vi mjukt i att vi är alla där för barnen.
På konferensen var det också mycket snack om systematiskt kvalitetsarbete vilket ligger i linje med mina uppdrag som verksamhetsutvecklare ,vilket fick mig att spetsa öronen lite extra. Här kan jag dra slutsatsen att det är ett komplext område och jag är nog rädd att jag inte fick några direkta svar hur vi som pedagoger ska förhålla oss till detta för att kunna säkerställa att det vi gör verkligen ger kvalitet till verksamheten. Däremot är det viktigt det som de föreläsarna tar upp att vi behöver skapa förutsättningar för det men det räcker inte utan vi behöver veta hur vi ska angripa området utifrån sätt som faktiskt genererar kvalitet för barnen på fritidshemmet.

Jag tar med mig att det finns en djupare förklaring i varför vissa pedagoger agerar och styr sin undervisning som de gör utifrån det pedagogiska träd som Ann Pihlgren diskuterade utifrån.

Jag tar också med mig att vi behöver hela tiden behöver utmanas i våra förhållningssätt gentemot barnen och att vi behöver förhålla oss normkritiskt. Hur vi pratar om och med barn är också något som är likställt med hur vi ser på dem. Andreas Nyberg och Susanne Yttergren utmanar ens egna tankar och jag älskar att det väcker så mycket känslor och tankar. Kanske just för att just De tankarna får stå oreflekterade annars. Vi har ju alltid en anledning till vårat agerande och där behöver vi utmanas för att vi ska kunna komma framåt i vårat dagliga arbete med barnen.

Sen tycker jag att det är viktigt att hitta praktiska exempel på hur vi kan samverka med barnet i fokus i andra sammanhang än utifrån ett ämne med kursplan och bedömning av de enskilda barnet. Rasten är en outnyttjad resurs på många skolor och det är värt att lyfta detta på ens egen skola. Leken är en central roll i vårat yrkesutövande och det är olyckligt att den inte får en mer framträdande roll i våra styrdokument men utifrån arbetet med barnen behöver vi skapa rum för lek i så många sammanhang, om det så gäller inne eller ute. Inne talade Ann Pihlgren att vi behöver resonera över vad fritidshemmet skriker till barnet. Ute behöver vi ställa oss samma fråga. I båda arenorna för pedagogisk omsorg och lärande behöver vi skapa förutsättningar för lek.

Det finns såklart mycket mer att ta med ifrån dessa dagar tex IKT på fritids, att oavsett om vi är duktiga inom det området eller ej så går det att arbeta med det utifrån barnens behov och intresse. VI kan istället vända vår bristande kunskap till något positivt genom att låda barnen leda vägen, ställa frågor som utmanar och på så sätt sätta oss in i den kultur som finns på nätet och aktivt arbeta med värdegrundsfrågor i den verklighet barnen till allt större del befinner sig i.

Jag är oerhört nöjd med min vistelse och imorgon kommer jag vid frukostbordet kl 5 se tillbaka på de här två dagarna med hopp och förnöjdhet över att vi har det viktigaste arbetet och att det finns så många som är beredda att göra allt, varje dag för att skapa en vid och bred arena för kvalitativ omsorg och lärande där alla barn inryms.

Lite bilder:

Jag föreläser om Jämställdhet på Fritidshemmet.

Olof Jonsson föreläser om Rasten.

Linnea och Stina föreläser om IKT-Fritids.

Farzin och Birgitta föreläser om hur vi stöttar barn med särskilda behov och hur vi skapar en tillgänglig miljö på Fritids

Ann Pihlgren föreläser om Fritidshemmens uppdrag och det nya läroplansavsnittet.