Det är vår och fler soliga dagar gör lockelsen i det närmaste omöjlig för barnen på fritidshemmet att inte kasta de tjocka jackorna, mössorna och vantarna och likt kossor under ett kosläpp skutta ut i den (mer) behagliga luften. Jag är nu tillbaka på den gröna skolgården på min nygamla skola som jag försvann ifrån under ca ett halvår.  Tillbaka på skolan med reflekterande, kloka, engagerade kollegor. Mitt fokus i mitt uppdrag som verksamhetsutvecklare (40%) för fritidshem är nu riktat mot systematiskt kvalitetsarbete på fritidshemmen. Jag tänker: Hur ska ett sådant bedrivas på det mest kvalitativa sättet? Mina tankar avbryts av att ett barn frågar: ”Vad ska vi ha på oss när vi går ut?”

På vårt fritidshem vill jag tro att vi har en god struktur för ett gott systematiskt kvalitetsarbete. Det är en förutsättning såklart men det är själva arbetet, innehållet, processen och analyserna som avgör ifall det är ett bra sådant.

En övergripande struktur för ett systematiskt kvalitetsarbete kan se ut som följer:

1, Inventering av barngrupp utifrån behov och intressen som grund för det systematiska kvalitetsarbetet. (AR sid 12)

2, Terminsplanering (eller verksamhetsplan) som beskriver det övergripande arbetet utifrån inventeringen av barngruppens behov, intressen, nationella och lokala mål. Terminsplaneringen ska fungera som ett levande dokument och bör revideras fortlöpande.

3, Pedagogiska planeringar som beskriver hur arbetet i terminsplaneringen ser ut på ett detaljerat plan men även för att tillmötesgå barnens och barngruppens intressen och behov fortlöpande.

4, Utvärderingar av terminsplaneringens innehåll. Bör se olika ut beroende på arbetssätt och mål. Vad som skrivs i utvärderingen ska klargöra ifall arbetet ska förändras, utvecklas, skrotas eller bevaras.

Utifrån (det lilla jag hunnit läsa av) skolverkets allmänna råd för systematiskt kvalitetsarbete anser jag att strukturen som beskrivs ovan tillmötesgår de krav som ställs på ett gott systematiskt kvalitetsarbete. Fokus ligger på det som Allmänna råden skriver som en Målstyrd verksamhet. Det jag tycker är viktigt att vara kritisk mot är processen och de risker som kan begränsa verksamheten om innehållet inte är ordentligt kritiskt granskat.

Jag är inte riktigt färdig rent tankemässigt över alla fallgropar vi lätt kan trilla ner i när det kommer till det systematiska kvalitetsarbetet på fritidshemmet. Men först och främst bör vi vara oerhört försiktiga med vad vi lägger in där för att inte begränsa fritidshemmets egenart och de delar som präglar verksamheten, så som barns lek, rätt till rekreation och vila mm.

Det jag i nulägget ser som en fallgrop är att för mycket fokus läggs på att skapa aktiviteter i processen för ökad måluppfyllelse istället för fokuset på vuxnas förhållningssätt. Utifrån de områden som vi sett som fokusområden att arbeta med är det, utifrån vårt uppdrag att arbeta med barns sociala förmåga, ofta mer lämpligt att se över vuxnas sätt att prata med, utmana, skapa diskussioner med mm, som är vägen mot målet. Inte nödvändigtvis en eller flera aktiviteter. Det är lätt att stirra sig blind på aktiviteter. Att utvärdera sig själv och sina kollegor i arbetet är en minst lika viktig del, speciellt i arbetet med sociala relationer och förmågor.

En flicka kommer fram till mig och frågar: ”får jag ta av mig jackan och sätta på mig en fleecetröja?” ”Sålänge du inte fryser”, svarar jag. Flickan springer in, nöjd med svaret hon precis fått. Jag blir åter påmind vilket enormt inflytande vi vuxna har och vilket ansvar vi har att förvalta det inflytandet på rätt sätt. Den diskussionen bör vi ta i arbetslaget och låta avspeglas i det systematiska kvalitetsarbetet. För är inte det också ett sätt att vända fokus från en aktivitetstyrd verksamhet till en målstyrd sådan?