”Nils är 5 år och går i en förskolegrupp på 20 barn i lokaler som är anpassade för hans åldersgrupp och lärande. Han har 3 stycken pedagoger varav 2 förskollärare och 1 barnskötare. Nils har det bra och lär sig mycket men är nervös. När sommaren är slut börjar han i skolan.

När Nils nästa år börjar på Fritids börjar han i en fritidsgrupp där det är 50 inskrivna barn. Han kommer ha 2 stycken fritidspedagoger där det högst troligt inte är någon av dem som är utbildade. De bedriver sin verksamhet i klassrum som är anpassade efter skolans arbete och inte efter fritids. Dessutom ska han försöka anpassa sig efter 2 olika grupper (En i skolan och en på Fritids) och vara ute på rast med ca 150 barn till. Frågan är bara då vilka icke önskvärda konsekvenser detta kommer få.” (Utdrag ur Fritidspedagoger i Göteborgs brev till Politiker i Göteborg innan valet. LÄS HELA HÄR)

I exemplet fokuseras det på barns rätt till god omsorg men förutsättningar för lärande blir självklart också lidande. Nils i exemplet ställs inför ökade krav I och med en annan läroplan samtidigt som förutsättningar för hans individuella lärande försämras dramatiskt.

Forskning om effekter av för stora barngrupper

Pramling och Samuelsson skrev redan för 33 år sedan att det inte är alla barn som klarar av alla relationer och det ökade antal relationer att förhålla sig till och att det kan få konsekvenser i form av apati och nedstämdhet.

Kärrby skriver att mängden ömsesidig kommunikation är beroende av barngrupp och personaltäthet. fritidshemmets uppdrag gällande social träning, demokrati, jämställdhet mm blir självklart lidande. Istället bidrar stora barngrupper med att redan utsatta barn blir ännu mer utsatta och att könsroller förstärks.

Vad sker egentligen med barn som Nils i övergången mellan Förskola och Fritids/Skola? Det skulle jag vilja se forskning om.

Jag är orolig för Nils. Jag hoppas att alla vi som ansvarar för barns välmående  (Politiker,skolledare, föräldrar och pedagoger) ser hur vårat svek gentemot barnen påverkar dem och att det ageras utifrån den förståelse. Det är Nils och alla barn som börjar på Fritids och skola värda.

Läs också: Förskolan: ”Vuxenvärldens svek slår rot i barnen”